Bytt blogg namn
Har valt stt starta en ny blogg där jag ska försöka blogga en aning mer. Nu finns den på adressen Alvasundius@blogg.se - Kram på er.
Fredag - Aldrig för sent att vara lycklig.
Sitter och väntar på att Oskar ska flyga in genom dörren. Vi åker till Åre ikväll, och jag längtar. Fick ett ryck och ringde till Bettan idag.. hmm är det någon jag verkligen saknar så är det henne. Det är tråkigt att vi aldrig fick chansen att träffas någonting i somras. Usch.. "somras".
Glad är jag iallafall över att det ser ut som om att pappa börjar få ordning på allt. Det känns som att han koll, och det gör mig lugn.
Black Bird - The beatles
Det är måndag.. om fyra dagar flyr jag min väg. Tänk att det nu inte är alls långt kvar till skolstarten. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, längta eller inte. Jag är helt slut, känner mig som om jag blev nedslagen igårkväll trots att jag bara var hemma hos Emma och kollade på film, och så grönan idag.. allt har tagit musten ur mig. Jag längtar verkligen bort, vill utomlands och få lite lugn i kroppen. Den kommer som en storm ibland, gråten. Helt plötsligt blir jag låg och vill bara lägga ig ner och gråta tills jag inte har något vatten kvar i kroppen.. detta har hänt ett antal gånger under sommaren. Jag har aldrig haft någon direkt anledning utan helt plötsligt kännt mig alldeles trasig innuti. Jag skäms varje gång det händer eftersom att när den tröstande personen frågar så har jag inget svar, jag blir som tom på ord. Jag blev riktigt skrämd här för någon dag sedan.. fick höra att ett par bekanta hade valt att gå ifrån varandra och att deras tankar var att det var bäst så, de var dom båda överräns om. Det fick mig att stanna upp och verkligen förstå hur kär jag är. Jag fick ont i magen när jag började tänka på hur vårat förhållande skulle ta slut och när.. Det har alltid varit mitt största problem, att jag tänker och ser för långt fram.
Torsdag - var det inte lördag igår ?
Tiden går alldeles för fort. När jag läste en väns blogg bara för några minuter sedan så pratade hon om att sommaren snart är slut och ja.. sommaren är snart slut. Allt som jag skulle ha hunnit med denna sommar.. Jag har flytt min väg till Dalarna under veckan.. har inte orkat med Vaxholm.
Jag älskar Vaxholm..det gör jag verkligen men klarar inte av det mer än en månad. Allt skitsnack, alla dessa människor som pratar ner på varandra. Jag har verkligen försökt komma undan, vilket jag har lyckats med.. stort tack vare Oskar. Jag förstår inte hur man vill leva så? Hur man kan kalla någon slyna i ena sekunden och bästavän i den andra. Sen den falskhet som ligger i Vaxholms grund. Jag fattar verkligen inte. Jag kan inte förstå hur tjejer kan vela ha det så? Eller hur dom väljer sina vänner. Visst, jag smiter inte undan med att inte pratat skit själv men jag snackar inte om personer som är bland mina bästa vänner, eller vänner ihuvudtaget. Väx upp tjejer! Ni behöver inte snacka ner på varandra för att komma någonstans?
Jag älskar Vaxholm..det gör jag verkligen men klarar inte av det mer än en månad. Allt skitsnack, alla dessa människor som pratar ner på varandra. Jag har verkligen försökt komma undan, vilket jag har lyckats med.. stort tack vare Oskar. Jag förstår inte hur man vill leva så? Hur man kan kalla någon slyna i ena sekunden och bästavän i den andra. Sen den falskhet som ligger i Vaxholms grund. Jag fattar verkligen inte. Jag kan inte förstå hur tjejer kan vela ha det så? Eller hur dom väljer sina vänner. Visst, jag smiter inte undan med att inte pratat skit själv men jag snackar inte om personer som är bland mina bästa vänner, eller vänner ihuvudtaget. Väx upp tjejer! Ni behöver inte snacka ner på varandra för att komma någonstans?
Alla går vi genom någon slags av förlust i livet, det kan handla om en nära persons bortgång, så som en far- eller morförälder. Men en förälder ska aldrig behöva begrava sitt eget barn.
Det var sommar för några år sedan, jag kan inte varit mer än 6-7 år. Jag, pappa, Nisse, Tony, Alexander och Gabriel skulle ta bogserbåten och promen ut i skärgården för att sedan lägga oss på någon mysig plats för att tälta. Jag var alldeles upprymd och förväntansfull när det satte av. Vi hade även en mindre båt med oss om det skulle hända något eller om vi ville åka vattenskidor. Jag skrattar när jag tänker på hur Tony tappade vattenskidorna men gav sig fan på att fortsätta åka på fötterna, vattnet la sig över honom som en bubbla. Eller hur stolt jag kände mig när jag fick köra och gasade lite för mycket när ett par kom åkandes i en mindre båt och alla började skratta eftersom att fartbegränsningen låg på 5 knop. De äldre paret var nog inte så glada efter det. Men det som jag minns mest av den dagen var hur vi ungar sprang runt i skogen och lekte rövare på Björnholmen bland alla får och militärtält. Jag blir fylld av sorg när jag slås av att allt detta är något som jag nu bara kan ha kvar i minnet. Idag hade jag gjort allt för att bara få spola tillbaka tiden bara i några få minuter och se hur bra vi hade det. Alla går vi genom någon slags av förlust i livet, det kan handla om en nära persons bortgång, så som en far- eller morförälder. Men en förälder ska aldrig behöva begrava sitt eget barn. Det gör ont i mig att veta att Tony var tvungen att säga hejdå till sin son, alldeles för tidigt. Jag saknar dom enormt mycket.
Idag har jag problem med en vän som tycks ha glömt av mig. Jag har försökt att ringa och hört av mig och varje gång har hon lovat mig att ringa tillbaka. När jag läser hennes blogg blir jag faktiskt lite ledsen och ärligt talat lite avundsjuk på dom hon är med och kallar bästa vänner, en gång var jag en utav dom. Jag vet inte om jag är en av dom fortfarande. Jag vill bara att hon ska förstå hur mycket jag saknar hennes glada jag. Och hur mycket jag saknar alla galna tider
Idag har jag problem med en vän som tycks ha glömt av mig. Jag har försökt att ringa och hört av mig och varje gång har hon lovat mig att ringa tillbaka. När jag läser hennes blogg blir jag faktiskt lite ledsen och ärligt talat lite avundsjuk på dom hon är med och kallar bästa vänner, en gång var jag en utav dom. Jag vet inte om jag är en av dom fortfarande. Jag vill bara att hon ska förstå hur mycket jag saknar hennes glada jag. Och hur mycket jag saknar alla galna tider
tillsammans med henne.
torsdag
Imorgon kommer Oskar. Längtar massa efter honom trots att det endast gått några dagar. Har jobbat idag, är helt slut i både kropp och själ. Men specielt i mitt knä, det gör så ont att jag vill skrika. Men jobba måste man ju för att komma någon vart. Kom och tänka på hur mycket jag älskar min bror, hur mycket han betyder för mig. Ända sedan jag var liten så har han varit min stora idol. Han har alltid funnits där för mig.
Så fort jag har haft det jobbigt eller hamnat i knipa så har du alltid varit där och ställt upp för mig.
Tack Bror jag älskar dig.
Så fort jag har haft det jobbigt eller hamnat i knipa så har du alltid varit där och ställt upp för mig.
Tack Bror jag älskar dig.
Words are very unnecessary They can only do harm - Depeche Mode
Äntligen sitter jag här igen. Känns som att det är första gången på flera dagar som jag sitter ner. Är helt slut efter gårdagens jobb. Trött på flottiga jävla nyvaxholmsbor. Trött på de som flyttar hit för att få uppmärksamhet och rikedom. Jag är förbannad på folk utifrån som tror att man är mångmiljönär bara för att man är från Vaxholm. Jag ställer frågan.. Vad fan har hänt? Det kan komma in folk på mitt jobb och köpa massvis med kläder för över 5000 kr bara för att det är från just det märket. Vad hände med gamla hederliga Vaxholm? Usch vad trött jag blir.
Nej, dessa människor ska inte få påverka mig, inga mer surerier. Nu ska jag ut och gå med Isa. KRAM
Fredag, sommar och sol och trots det så fryser jag..
Sitter i den där stolen igen, den där stolen som står sådär alldeles perfekt för att jag ska kunna se ut över trädgården och sommar solen. Känns som att jag har saknat detta, saknat att bara få sitta still och veta att allt runt omkring mig är lungt. Inget stress, ingen som vill att man ska göra en massa saker. Egentligen borde jag känna att det är skönt att det är så här, sommarn är i full gång, jag är ledig några dagar till jag har min egna plats, men trots allt detta så fryser jag. Något saknas och jag kan inte komma underfund med vad?
Ikväll kommer Oskar, stackarn är alldeles nervös för att han ska åka buss helt ensam från stan. Tur har jag som får ha honom här under hela helgen, hoppas bara på att det blir fint väder. Imorgon har vi planer på att bada och grilla tillsammans med Oskars kompisar Hanna och Viktor. Dessa människor är verkligen ett par som jag fattat tycke om. Så fort jag kom till Leksand så tog dom hand om mig och gav mig ett varmt välkommnande. Bättre får man leta efter.
Min bror ringde igår, ovanligt nog så har vi pratat en hel del nu under tiden jag har varit hemma. Känns som att vi har kommit till den tiden då vi kan umgås utan problem, utan bråk. Om det är någon jag har saknat under det första året i Åre så är det min bror, trots allt bråk och alla fighter, men det känns nu som att vi håller på att växa upp. Tråkigt och tungt är det dock att min mammas och hans relation inte är på topp, men jag tänker inte och vill inte lägga mig i. Det enda jag tänker göra är att hoppas på att det ska bli bättre.
Var nere på stan och fikade med pappa och Marie idag vilket visade sig vara riktigt trevligt. För mig betyder det mycket att se pappa le igen. Att se honom glad gör mig varm. Hoppas han bara inte utsätter sig för allt för många tokigheter.
När allt med Gabriel hände fick det mig att tänka om. Det fick mig att se mig omkring, se vilka jag måste hålla i för att inte tappa taget och förlora dem. Det fick mig att tänka på en speciel person som står mig allt nära. Jag är minst orolig varje dag för honom. Jag är inte dum, jag ser vad som förändras och vilka människor och umgänges krets som helt plötsligt kan bytas ut. Jag vill att han ska må bra och ta hand om sig.
ska springa iväg och äta, kram på er.
Ikväll kommer Oskar, stackarn är alldeles nervös för att han ska åka buss helt ensam från stan. Tur har jag som får ha honom här under hela helgen, hoppas bara på att det blir fint väder. Imorgon har vi planer på att bada och grilla tillsammans med Oskars kompisar Hanna och Viktor. Dessa människor är verkligen ett par som jag fattat tycke om. Så fort jag kom till Leksand så tog dom hand om mig och gav mig ett varmt välkommnande. Bättre får man leta efter.
Min bror ringde igår, ovanligt nog så har vi pratat en hel del nu under tiden jag har varit hemma. Känns som att vi har kommit till den tiden då vi kan umgås utan problem, utan bråk. Om det är någon jag har saknat under det första året i Åre så är det min bror, trots allt bråk och alla fighter, men det känns nu som att vi håller på att växa upp. Tråkigt och tungt är det dock att min mammas och hans relation inte är på topp, men jag tänker inte och vill inte lägga mig i. Det enda jag tänker göra är att hoppas på att det ska bli bättre.
Var nere på stan och fikade med pappa och Marie idag vilket visade sig vara riktigt trevligt. För mig betyder det mycket att se pappa le igen. Att se honom glad gör mig varm. Hoppas han bara inte utsätter sig för allt för många tokigheter.
När allt med Gabriel hände fick det mig att tänka om. Det fick mig att se mig omkring, se vilka jag måste hålla i för att inte tappa taget och förlora dem. Det fick mig att tänka på en speciel person som står mig allt nära. Jag är minst orolig varje dag för honom. Jag är inte dum, jag ser vad som förändras och vilka människor och umgänges krets som helt plötsligt kan bytas ut. Jag vill att han ska må bra och ta hand om sig.
ska springa iväg och äta, kram på er.
En fundersam torsdag
Sitter i en stol och tittar ut genom fönstrerna på det soliga och varma sommarvädret. Efter en timmes solande tröttnade jag på värmen, det är konstigt det där hur man kan längta så mycket efter något och när det väl är här vill man inte njuta utav det för att man helt enkelt inte klarar av det. Har inte skrivit på ett bra tag, varför har jag ingen direkt anledning till, det har bara inte kommit fram att jag skulle ha känt för att skriva.
Varför jag tar mig tid och sätter mig ner och skriver nu är för att jag har en del funderande på huvudet. Många har också frågat varför jag inte skriver, och varför jag inte har uppdaterat bloggen på en tid. Och ska jag vara ärlig så har jag som jag sa ingen bra förklaring till varför.
Jag satt på tåget mot Leksand i förra fredagen då min far ringde till mig och berättade att en utav mina barnsdomsvänners tid hade tagit slut och att han hade lämnat oss. Det var faktiskt första gången på länge som det högg i hjärtat på mig. Det fanns inte mycket mer att säga än att bryta ihop. Men som tur var så hade jag inte långt till Leksand där Oskar stod och väntade med tröstande armar. Jag har tur ändå, turen att jag fick lära känna denna människa som liten, att jag fick se hur fina och underbara han, hans pappa och bror var. Gabriel var för mig som en extra bror. Jag har turen att få ha kvar de där finare minnen tillsammans med dem. För det var ju så att dom var en ganska stor del för mig när jag var mindre. Vi alla var som en extra familj som gjorde allt det där roliga. Och i denna familj ingick även min pappa och bror. Vi gjorde utflykter som att segla, besöka landsort och bo på vandrar hem, vi åkte ut och tältade på en prom. Det är konstigt hur tiden kan gå fort och hur allt växer ifrån, för tillslut blev det inga mer utflykter och den enda jag träffade nära deras familj var deras pappa. Trots att vi på senare år inte har sätts eller umgåts så har jag aldrig glömt, för det är det där fina för mig som jag aldrig kommer att glömma..
Vila i frid vännen min, vi har otroligt fina minnen tillsammans.
Varför jag tar mig tid och sätter mig ner och skriver nu är för att jag har en del funderande på huvudet. Många har också frågat varför jag inte skriver, och varför jag inte har uppdaterat bloggen på en tid. Och ska jag vara ärlig så har jag som jag sa ingen bra förklaring till varför.
Jag satt på tåget mot Leksand i förra fredagen då min far ringde till mig och berättade att en utav mina barnsdomsvänners tid hade tagit slut och att han hade lämnat oss. Det var faktiskt första gången på länge som det högg i hjärtat på mig. Det fanns inte mycket mer att säga än att bryta ihop. Men som tur var så hade jag inte långt till Leksand där Oskar stod och väntade med tröstande armar. Jag har tur ändå, turen att jag fick lära känna denna människa som liten, att jag fick se hur fina och underbara han, hans pappa och bror var. Gabriel var för mig som en extra bror. Jag har turen att få ha kvar de där finare minnen tillsammans med dem. För det var ju så att dom var en ganska stor del för mig när jag var mindre. Vi alla var som en extra familj som gjorde allt det där roliga. Och i denna familj ingick även min pappa och bror. Vi gjorde utflykter som att segla, besöka landsort och bo på vandrar hem, vi åkte ut och tältade på en prom. Det är konstigt hur tiden kan gå fort och hur allt växer ifrån, för tillslut blev det inga mer utflykter och den enda jag träffade nära deras familj var deras pappa. Trots att vi på senare år inte har sätts eller umgåts så har jag aldrig glömt, för det är det där fina för mig som jag aldrig kommer att glömma..
Vila i frid vännen min, vi har otroligt fina minnen tillsammans.
Onsdag
Nu pappa har jag äntligen tid för att blogga lite. Sitter på datakunskapen och har inte mycket för mig eftersom att vi en och en pratar betyg. Snart är det fredag och Oskar tar studenten. Känns både tungt och kul. Känns tungt att några av de fina personer man lärt känna under detta år försvinner ifrån Åre. Förmodligen kommer inte många tillbaka. Oskar har iallafall lovat att han ska jobba i Åre i vinter men just nu känns det som att han lovar lite för mycket. Ibland kan han påminna lite om dig pappa, han tar på sig alldeles för mycket, bara för att han är för snäll.
Ja nästa fredag går jag ut, tänk att det bara är en och en halv vecka tills dess. Men tyvärr så lämnar jag inte Åre för äns den 14:onde. Och då bär det av till Vaxholm men dock bara för en snabb visit. Jag ska prata med Merja på watski om sommarjobb och få en snabb smak av Vaxholms sommar, för sen åker jag tillsammans med Oskar till Lexan och blir där tills efter midsommar. Gud tänk att tiden bara flyger iväg, snart har vi här uppe kännt varandra i 9 hela månader. Tyvärr så har en person svikit mig alldeles för mycket, vilket jag tycker är riktigt synd eftersom att jag verkligen tyckt om henne. Och nu vet jag inte hur det kommer bli framöver, vilka vi kommer vara för varandra och hur vi kommer att bete oss.. kommer vi att ses igen?..
På fredag tar även Daniel studenten, hade velat vara där och krama om honom men jag hinner helt enkelt inte med. Har saker att göra kvar i skolan och hade jag ägnat en del till att resa skulle jag aldrig klara det, hur mycket jag än ville.
Satt på bussen igår och lyssnade på musik då en låt kom upp. En låt som jag har mycket minnen tillsammans med. En låt som hör till en speciel person. Jag kommer ihåg första gången vi träffade varandra och promenerade runt vaxholm och pratade om allt emellan himmel och jord. Det kändes som att vi klickade direkt. Det är synd att vi inte kan umgås idag. Men ibland måste man offra vissa saker i livet för att gå vidare. Och så är det bara.
Snart har jag matte prov, nervöst vet inte om jag kommer kunna klara det.. haha jodå,
Snart är det som sagt sommar, och mina planer har redan börjat snurra runt i huvudet på mig. Midsommar ska jag som jag sa, fira i Leksand tillsammans med Oskar, hans vänner och hans familj. Jag tror faktiskt att det är första midsommaren som jag spenderar någon annanstans än hemma. Sen har jag tänkt att jag ska tillbaka till Vaxholm och jobba på Watski i juli och agusti. Planer på att resa utomlands har jag också, jag och Oskar har nämligen pratat om att i vill göra någonting tillsammans, hoppas bara på att det blir av. Jag har även planer på att åka ner och krama om min moster i malmö. Hoppas allt funkar som det ska.
Nej nu ska jag försöka plugga och så springa bort på matan och slänga i mig lite käk innan jag börjar.
Puss på er,
Ja nästa fredag går jag ut, tänk att det bara är en och en halv vecka tills dess. Men tyvärr så lämnar jag inte Åre för äns den 14:onde. Och då bär det av till Vaxholm men dock bara för en snabb visit. Jag ska prata med Merja på watski om sommarjobb och få en snabb smak av Vaxholms sommar, för sen åker jag tillsammans med Oskar till Lexan och blir där tills efter midsommar. Gud tänk att tiden bara flyger iväg, snart har vi här uppe kännt varandra i 9 hela månader. Tyvärr så har en person svikit mig alldeles för mycket, vilket jag tycker är riktigt synd eftersom att jag verkligen tyckt om henne. Och nu vet jag inte hur det kommer bli framöver, vilka vi kommer vara för varandra och hur vi kommer att bete oss.. kommer vi att ses igen?..
På fredag tar även Daniel studenten, hade velat vara där och krama om honom men jag hinner helt enkelt inte med. Har saker att göra kvar i skolan och hade jag ägnat en del till att resa skulle jag aldrig klara det, hur mycket jag än ville.
Satt på bussen igår och lyssnade på musik då en låt kom upp. En låt som jag har mycket minnen tillsammans med. En låt som hör till en speciel person. Jag kommer ihåg första gången vi träffade varandra och promenerade runt vaxholm och pratade om allt emellan himmel och jord. Det kändes som att vi klickade direkt. Det är synd att vi inte kan umgås idag. Men ibland måste man offra vissa saker i livet för att gå vidare. Och så är det bara.
Snart har jag matte prov, nervöst vet inte om jag kommer kunna klara det.. haha jodå,
Snart är det som sagt sommar, och mina planer har redan börjat snurra runt i huvudet på mig. Midsommar ska jag som jag sa, fira i Leksand tillsammans med Oskar, hans vänner och hans familj. Jag tror faktiskt att det är första midsommaren som jag spenderar någon annanstans än hemma. Sen har jag tänkt att jag ska tillbaka till Vaxholm och jobba på Watski i juli och agusti. Planer på att resa utomlands har jag också, jag och Oskar har nämligen pratat om att i vill göra någonting tillsammans, hoppas bara på att det blir av. Jag har även planer på att åka ner och krama om min moster i malmö. Hoppas allt funkar som det ska.
Nej nu ska jag försöka plugga och så springa bort på matan och slänga i mig lite käk innan jag börjar.
Puss på er,
Fredag
Sitter i köket, har precis ätit middag med min kära mamma. Hon kom hit idag och är faktiskt den första som hälsar på mig sen jag flyttade upp. Tänk att tiden har gått så himla fort. Snart har jag bott här i nio månader, nio hela månader. Det är konstigt det där.. hur tiden bara flyter på och hur mycket man växer av att bo ensam, att ta hand om och städa efter sig själv. Jag har haft förturen att bli vuxen, trots att det inte känns så. Samtidigt som jag är den som vill ha rent, kan jag hoppa av glädje när man förväntar sig något roligt. Något som kanske dock inte är så roligt är att jag sa farväl till en vän idag, en vän som stått mig nära ett ganska bra tag nu. Men det var något som behövde göras, ska mitt förhållande fungera med Oskar så måste jag välja bort en del saker, och tråkigt nog kom denna person emellan. Den person jag faktiskt tyckt riktigt mycket om men som svek i nästan varje kategori. Förstår faktiskt inte hur jag kunde hålla i mig i honom så pass länge, i ett helt år om inte mer har vi kännt varandra och halva det året var mest bara pina och olycklighet för mig. Men jag antar att på något sätt kände man sig trygg och på något sätt var det väl lite spännande att hålla i sig i det farliga. Jag kan ärligt säga nu att Oskar var min räddning, han kom in i mitt liv och tog mig med storm. Han lyfte upp mig och har hittintills varit den enda som får mig att riktigt skratta. Jag hoppas nu också att jag får fortsätta vara lycklig, iallafall för ett tag. Tack.
Funderarn
Det är svårt det där, att hela tiden gå och vara osäker och rädd för vad som kommer hända och om. Det är också svårt att vara förälskad, kär. Jag är så himla dum, dum som frågar sånt jag inte vill veta och sånt som jag inte borde veta. Jag måste vara omäjlig att leva med. Jag tror att det som hände innan Åre tog ganska hårt på mig, Men den som det är mest synd om så är det du. Att du ska behöva lida för vad någon annan har gjort.
då var man där
Så sitter jag här igen, framför datan.. har inte blivit så mycket på senaste tiden, och ska jag vara ärlig så känns det tungt. tungt att jag inte hunnit med att skriva av mig. Men jag har npg helt enkelt haft fullt upp, gjort alldeles för mycket. Idag kom den där längtan igen, längtan efter min käre far.. det blev för kort tid att ses, sist vi sågs. Jag gav oss inte riktigt all den tid som vi skulle behövt, eller iallafall som jag hade behövt. Pappa jag läser din blogg ofta, så ofta det går. Kommer du ohåg när vi var nere på HK och en man sa till dig att du borde börja skriva, skriva på riktigt. Nu vet ju väl jag att du verkligen skriver också men jag tycker ändå att du ska ta åt dig, fler sådanna komentarer ska en sån som du ha. För när du skriver, skriver du med riktigt känsla. Tack för det pappa.
Jag har nog mött min prins, Oskar Henriksson. Hade det inte varit för honom hade jag varit ganska trött på allt. Men just nu är han min solstråle och ingen har gjort så mycket för mig som han har gjort. Finns egentligen ingen som kan vara gladare än jag. Tack för att du finns hjärtat. You make my day!
Jag har nog mött min prins, Oskar Henriksson. Hade det inte varit för honom hade jag varit ganska trött på allt. Men just nu är han min solstråle och ingen har gjort så mycket för mig som han har gjort. Finns egentligen ingen som kan vara gladare än jag. Tack för att du finns hjärtat. You make my day!
Åre ikväll
Sitter i soffan i Solna, om ca 2 h sitter jag på tåget bort från Stockholm. Det känns tungt men samtidigt som att jag behöver det. Jag behöver komma tillbaka, bort från en del saker, bort från den del som gör ont. Att jag har fått vara här i två veckor nu har givit mig den chansen att se vad som jag behöver ha kvar och vad jag kan lämna. Ett antal personer har gjort mig riktigt ledsen, dom har på ett sätt visat mig att jag inte är någon i deras ögon. En annan person har jag hållt mig ifrån på grund utav för mycket minnen. Men nu när jag sitter här så ångrar jag lite att jag inte varit riktigt ärlig mot honom, att jag inte har stått upp till hur jag har det och vem jag helst vill vara med. Hade jag haft stake nog hade jag berättat för honom hur det egentligen är och inte bara försökt mig hålla mig ifrån honom. Men kanske är det så att jag har så mycket fina minnen tillsammans med honom som jag är rädd att förstöra om jag berättar sanningen.
NU ser jag att klockan har blivit alldeles för mycket. Hör av mig senare förhoppningsvis.
NU ser jag att klockan har blivit alldeles för mycket. Hör av mig senare förhoppningsvis.
Onsdag
För en gångs skull så känns det som att jag hinner med det som sker runt om mig. Hade en riktigt mysig kväll igår, hade turen att få tillbringa den med min sambo, att det kan gå så kort tid emellan men ändå kännas som en evighet, har trots allt saknat henne riktigt mycket, fast vi dock bara varit ifrån varandra en vecka. Det blev en lugn kväll framför tvn och Sex and the city
. 
Ikväll ska vi åka ut till Vaxholm och kolla på fotboll med killarna, ska bli riktigt kul.
Mupp Oskar kommer till Stockholm på fredag, saknar honom konstigt nog;). Om det är någon jag lärt mig att tycka riktigt mycket om så är det just honom. Har nog aldrig mött en person med en sån fin personlighet.
För ett tag sedan hände en liten insident och en annan person fick lust att rakt ut kalla honom för egoist. Det som gör mig så himla arg är att det inte finns någon koppling av någon sort. Jag har aldrig mött en mer generös människa. Tack för att du finns vännen och stå på dig!
Nu ska jag slänga mig i duschen, weeii!
PUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSS
